Jag gissade ju att han gjort det, men inget hände. Det gick säkert tre månader, och inget hände. :P Vid varje månadsjubileum hoppades jag lite mer, men ingenting. 

 

På alla hjärtans dag hade jag nästan slutat hoppas, men tänkte ändå: idag, kanske??

Jag lagade mysmiddag, bakade kladdkaka och köpte hem rosor. Hampus kom hem med ett paket, och jag tänkte "NU" men när jag öppnade paketet låg där en nalle. Så arg jag var!! Haha! Kvällen gick och ingenting hände.

"Nähä!" Tänkte jag, "det var en trist jävla man jag har!" Så jag gick ut i köket för att diska.

Jag hörde Hampus säga: "Babe?" Och när jag vände mig om, stod han där på knä, i vårt fruktansvärt fula 70-talskök, och sa: " Jag kan inte vänta längre nu, vill du gifta dig med mig?" Jag började såklart stortjuta och kastade mig runt halsen på honom och sa, "pucko, det är väl klart jag vill" Haha! 

Jag som trodde att han glömt, eller ångrat sig, han hade planerat in i minsta detalj. Allt från att hämta ut ringarna och bestämma dag, till att döda mina förhoppningar med nallen! 

Så gick det till. :) Och vårt gröna 70-talskök har aldrig varit vackrare än den 14 februari 2012. <3